Äntligen är Härnösand på gång. En ny anda och aktivitet genomsyrar staden.
Min gamla hemstad Härnösand har jag hållit kontakt med sedan jag tog studenten genom studentjubileer och det faktum att mina föräldrar bott kvar i staden. Detta innebär att jag i alla år varit i staden några gånger per år. Det har varit en bedrövlig upplevelse. När jag tog studenten fanns det 26 skolor i staden, Asea Truck, Torviksverken, Härnösands Grafit, KA 5 osv. Sedan lades succesivt det mesta ner och kommunledningarna tittade mest bakåt och bråkade med andra. Flera landshövdingar som jag kände tog kontakt med mig när de var nya och hade stora ambitioner. Efter ett år eller två hade de gett opp.
En kommundirektör som arbetade i Härnösand i sex år innan ha slutade berättade för mig:
– Första gången jag träffade Kommunstyrelsen var det första ordförande sa till mig. Du skall ha klart för det en sak Sundsvall/Timrå och Kramfors är våra största fiender.
Vidare berättade han:
– Jag har aldrig haft på mig smoking och frack så många gånger som jag hade i Härnösand. Alla dessa sällskap med sina fester. Och hela tiden tittade man bakåt och talade om Härnösands storhetstid, som man delvis tyckte bestod och skulle honoreras, man hade Landshövding och Biskop i stan, trots allt.
Men för 5-7 år sedan började man märka en skillnad. Det blev snyggare på gatorna, stadsträdgårdarna blev bättre och företag som Absolicon och Härnö Gin kom till. Logosol växte och gick bra. Hotellnäringen och restaurangerna började få bra entreprenörer. Det kändes som en ny anda. Äntligen hade man börjat förstå att det är vilja ,framåtanda och entreprenörer som driver utvecklingen. Det hela bekräftades på ett påtagligt sätt av den bilaga som kommunen satt in i Dagens Industri i torsdags, vilken verkligen gjorde en glad. Många nya projekt redovisades.
På Högre Allmänna Läroverkets Kamratförenings försenade jubileum i höstas talade jag om detta. Innan middagen hade dock årsmötet beslutat lägga ner föreningen och skänka bort dess pengar. Så middagen blev också ett gravöl, om än ett trevligt sådant. Tror dock det var bra att styrelsen försvann, som var en representant för den gamla Härnösands andan. ”Ingen vill göra något, ingen förstår oss, allt är jobbigt och hopplöst.”
Detta är i för sig en anda man ser i många av våra kommuner. Därför är det desto roligare att det nu finns en kommunledning som ser framåt. Och det finns mer att lyfta fram än det som kom fram Dis bilaga. I Härnösand finns nu Sveriges/Nordens bästa keramiker ,Emil Österholm, som tagit keramik konsten till nya höjder och där utställarna står i kö – se bara ett exempel på bilden nedan.
Det kanske kan finnas en förutsättning att kommunerna i Västernorrland nu tar sig samman och genomför några kommunsammanslagningar, så att man kan bli effektivare och att invånarna får ut mer för sina skatte pengar. Slå ihop Härnösand, Kramfors, Sollefteå och Örnsköldsvik till en kommun. Slå ihop Timrå, Sundsvall och Ånge till en kommun. Detta skulle också kunna bli ett föredöme för många regioner i Sverige. Vi kan inte ha 290 kommuner. 85 räcker!