De flesta av Sveriges kommuner har dålig ekonomi och får bidrag från staten. Det enda som hörs i debatten är att bidragen måste öka.
Varför är det så tyst om kommunsammanslagningar? Skär ner på dyra kommunalråd och förvaltningar, skriver Magnus Lagerkvist.
Sveriges genomsnittskommun har 35 612 invånare. Mediankommunen ligger dock på ca 15 300 invånare. Detta innebär att hälften av landets kommuner har 15 300 invånare eller lägre. Sveriges minsta kommun Bjurholm har 2 408 invånare.
Kommunerna har kommunalråd, kommunchefer, chefer för olika förvaltningar såsom gator, energi, sociala frågor, etc. De flesta av Sveriges kommuner har dålig ekonomi och får bidrag från staten. Det enda som hörs i debatten är att statsbidraget måste öka. Några få, som S-kommunalrådet i Bergs kommun, föreslog att man skulle bilda en kommun av hela Jämtland. Det blev inget gehör, i stället utfrysning.
För många dyra kommunpolitiker
Vad är det som gör att inte kommunsammanslagningar förs upp på agendan? Orsaken torde vara enkel. Partiernas kongresser har en majoritet av kommunalråd och politiskt anställda. De flesta av dessa har löner och förmåner som de aldrig skulle ha en chans att få utanför politiken. Många har kommit från anställningar – om de haft någon – där de haft betydligt lägre lön och villkor. ”Follow the money”, som man brukar säga.
Målet bör vara att ingen kommun ska ha under 100 000 invånare.
I Sollefteå tjänar kommunalrådet 52 413 kr och kommunchefen 63 000 kr. Medianinkomsten i kommunen är 20 806 kr. Sollefteå har det lägsta kvadratmeterpriset för villor i hela Sverige, enligt Svensk fastighetsförmedling. Man lever således väldigt bra på en kommunalrådslön eller kommunchefslön i Sollefteå.
Betydande besparingar skulle alltså uppnås med kommunsammanslagningar, inte minst genom reducering av antalet chefer på olika nivåer.
Sju kommuner borde bli två
Sollefteå kommun erhåller årligen 23 449 kronor per invånare i statsbidrag och utjämning. Västernorrland är ett fattigt län och förmodligen också det sämst skötta. En sammanslagning av Härnösand, Kramfors, Sollefteå och Örnsköldsviks kommuner till en kommun – och Sundsvall, Timrå och Ånge till en annan kommun – skulle vara en bra start. Målet bör vara att ingen kommun ska ha under 100 000 invånare. En sammanslagning skulle inte bara spara pengar och möjliggöra en skattesänkning, utan också ge bättre service.
Sänkt skatt kan öka skattekraften
20 procent av fastigheterna på Gotland ägs av Stockholmare. Härtill kommer bostadsrätter. Gotland blev en kommun 1971. Möjligen skulle kommunen kunna sammanslås med kommunerna på Öland, men troligen mindre lyckat med några fastlandskommuner. Det finns dock mer kreativa lösningar. Att döma av färjebeläggningen bor Stockholmare och andra som äger fastigheter eller bostadsrätter ofta på Gotland året runt. Distansarbete gör att det nu är lättare att arbeta oberoende av lokalisering.
Skulle Gotland våga sänka kommunalskatten till 29 kr (i dag 33,60) skulle förmodligen många Stockholmare skriva sig på Gotland. Det skulle räcka med att cirka 2 500 skrev sig där för att intäkterna skulle bli desamma.
Blickar vi norrut igen borde Härnösand mer medvetet satsa på att bli en sovstad till Sundsvall och Timrå. Man skulle inte ens behöva sänka skatten, då boendekostnaderna är mycket lägre än i Sundsvall.
Slå ihop kommuner och släpp in kreativiteten!
Av Magnus Lagerkvist
Vd och grundare av managementkonsultbolaget Lagerkvist & partners
Källa: https://www.expressen.se/debatt/sla-ihop-smakommunerna-sank-de-hoga-skatterna-/
Datum: 11 mars 2020